Beatrice Wirström

Det är trist att ens säga det..
Nu blir det inga mer resor denna sommar och den dumma skolan börjar redan om tre veckor. Men som vanligt när det är sommarlov går det hysteriskt fort, men man hinner ändå göra en massa saker under tiden. tio veckor är en lång tid som går snabbt frammåt. Men denna sommar har verkligen varit den bästa. Inte bara med alla resor och nya kompisar. Utan med allting.
Men det är ändå inte slutet!

Då var det dags för en tredje resa detta år, det blir också förmodligen den sista denna sommar tråkigt nog. Först var det Spanien med Handbollslaget, sen var det konfirmationslägret med Julia, Minna och Jojjo och nu Turkiet med pappa. Kan denna sommar bli bättre?
Jag har haft så sjukt roligt under den tid som gått och hoppas på fler stunder nu innan sommarlovet tar slut. Det är ändå några veckor kvar minsan!
Vad som händer nu är bara att min älskling inte följer med, ni vet säkert vem. Juste Julia, min älskade Julia. Hon och jag har gått igenom mycket denna sommar. Både roliga saker och allt mer roliga saker (haha där lurade jag er lite!) Och våran relation har blivit allt starkare. Och eftersom jag inte kommer få träffa dig på väldigt länge (känns det som) så kommer det kännas och känns redan nu tomt utan dig bästa vän. Men du har säkert roligt nere i Danmark ändå, och vi ses ju ändå snart igen!
Vad som händer nu är att i natt vid 4-tiden kommer våran Taxi till Arlanda där vi ska ta flyget vid 6-tiden till Turkiet. Och som jag sagt tidigare har jag sett fram emot detta väligt länge och har redan planerat in saker som ska göras.
Hoppas ni alla får det mysigt här hemma, men det kommer inte bli lika mysigt som jag har där nere i den varma solen och de underbara ständerna.
Hejdå allihoppa så ses vi snart igen!
Pussar och kramar
/eran busiga Bea

Ni förstår säkert vad jag menar med rubriken, att idag var man på badhus i Gustafsberg.
Det kändes skönt att få koppla av i det varma vattnet för en gång skull, vårat kalla vatten på stränderna är det nog ingen som hurrar för.
Men sen så har jag även haft det så grymt tråkigt på dagarna eftersom ingen varit hemma. Så att få underhålla sig lite med bad var en toppen idé!  Jag slår vad om att vattnet på badhuset är lika varmt som vattnet i Turkiet. Guud vad jag längtar. Har redan börjat planera alla saker som man ska göra eftersom vi varit där en gång förut. Så denna gång vet man nu vad som finns och hur man ska göra. Jag ahr i alla fall sagt till mihsjälv att magdansen ska jag klara detta år. Förra gången blev det verkligen ett fiasko av allt. Läraren blev typ fett sur på mig för jag inte förstod hur man skulle göra. Men inte detta år!
Det ska dels bli jätte roligt att få åka dit, men även lite tråkigt. Det är just då alla kompisar kommer hem för någon dag sen åker igen när jag kommer hem! Fett hemskt!
Aja, får se det från den ljusa sidan. Kommer träffa alla förr eller senare.
Nej nu ska jag titta på Tv.
Bye suckers!

Hejsan bloggen!
Då var det en ny dag att se fram emot, men inte mycket för min del. Väktes runt 12 -tiden för att jag ínte skulle sova bort hela dagen enligt mina föräldrar -.-
Men hallå, 12 är inte så mycket om man jämför hur länge jag är uppe på nätterna. Lite busigt jag vet, men är det sommar så är det! Och på sommaren ska man få sova hur länge man vill utan att bli väkt. Dumma er!
Hade inget för mig i dag utan gick runt i huset för mig själv, pratade med mamma lite då och då och även tog en promiss. Det gäller att inte sitta hemma allt för mycket och lägga på sig dom där kilona som man bara inte vill ha. Utan motion är alltd bra oavsätt när.
Känner mig lite smått ensam nu på dagarna, har liksom ingen att vara med. Men det klarar jag nog i två dagar till! Ska ju till Turkiet på tisdag natt, och det ska bli himla skönt. Behöver bättra på min bränna som tråkigt nog börjar flagna bort. Så mer brun ska man minsan bli!
nepp, nu är jag utråkad igen. Ska väl hitta på ngt annat.
Pussar

Gud vad skönt att äntligen komma hem från stan, min fötter värker något oberhört!
Som sagt skule jag leta efter ett par jans i denna jobbiga stad. Och efter många timmar letande och tvivlande hittade jag tillslut ett par som var den färgen jag ville ha och satt perfekt! Toppen toppen som jag säger!
Men innan jag hade hittat dom tittade jag på ett par från JC, ett par Killah jeans som även var jätte fina. Men H&Ms jeans är dels snyggare och billgare. 389 kronor vare minsan värt!
När jag ändp var igång köpte jag ett par vita klackskor från DinSko för 149 kronor som jag suktat efter ett bra tag. Och innan jag åkte hem köpte jag ett par solglasögon på H&M för 59 pix därmed. Riktiga fynd och fynd kan väl lite säga.
Mötte även Sassa inne i stan för en gång skull då vi inte setts sen Spanien resan. Han bara slänga några ord innan det var dags för att gå vidare för oss båda. Men det var kul att se henne igen!
Bäst att avsluta inlägget med ett Ciao!´
    

Det har jag verkligen ingen aning om!
Allting känns så himla tomt nu när Julia är på väg till Danmark, jag har liksom ingen att vara med nu längre på dagarna.
Det klart det finns andra personer som man kan vara med, men Julia är liksom den allra bästa om man säger så.
gaah jag blir verkligen galen av den här känslan. Tomhet och tomhet runtomkring mig.
Vad som händer idag lutar sig lite åt stan hållet. Har ännu inte hittat de perfekta jeansen som man vill ha. Börjar bli dags att verkligen hitta ett par nu innan mina sista favoritpar också går sönder.
Borde nog åka iväg, även om det tar hundra år att komma dit och att jag varit där säker varje dag i veckan. Guud vad uttjatigt det börjar bli.
Nej, lika bra att göra sig iordning.
Ha det gött sötnosar!

Jag vet säker vad ni tänker "varför har hon inte skrivit något inlägg som hon alltid gör?" Men jag har faktiskt en riktigt bra andledning till varför jag helt inte gjort det. Dels att man varit väldigt upptagen på kvällarna med annat, men även en del personliga saker. I går fördes min lillasyster med ambulans till sjukhuset efter ett krampanfall på morgonen. Mer vill jag inte säga. tiderna nu de senaste dagarna har kännts väldigt jobbiga och energi krävande. Men eftersom jag har världens bästa vän så han jag överhuvud taget orkat ta mig igenom dagarna utan tårar. Tack hjärtat <3
Vad man gjort idag är att man åkte till Pölen med Julia, Emma och Julia från konfalägret. Det var välidgt mysigt tills det var dags för att dra in till stan (igeen) och leta efter ett par jeans som jag aldrig hittar! Så sjukt irriternade -.-
Men det mest tråkiga med denna dag är att älsklingen ska iväg till Danmark för att spela fotboll och kommer vara borta till nästa lördag då jag är i Turkiet. Det klart det kommer bli roligt för dig, men för mig blir det ensamt som vanligt då de flesta är bortresta.
Tänkte avsluta inlägget med ett Hejdå för en gångs skull:
HEJDÅ!

Det är som min mamma alltid säger till mig:
"du borde ta det lugnt ibland och inte alltid hetsa iväg på saker" Men problemet med det är att jag alltid blir så sjukt rastlös då och ligger på golvet för att räkna antal myror som går förbi eller något liknande. Jag kan bara inte ta det lugnt när det finns så sjukt mycket att göra här i världen om man ska utrycka sig så.
Men det var skönt till en början när solen var som varmast och man kunde ta sig en härlig promenad med solbrillorna i ansiket och bara ... göra sig till lite längs gatorna haha!
Men senare blev det bara fööör tråååkigt!
På kvällen satte man sig ner i soffan då för att titta på Alsång på skansken och sedan morden i midsomer. Skönt att kolla på tvn i alla fall då man inte gjort det på ett X antal veckor.
Nee nu slänger jag in en tråkig bild jag tog idag för att verkligen bevisa att jag hade tråkigt!
Det är så att jag nämnligen tar bilder på migsjälv när jag har tråkigt!

Siter nu tyst för migsjälv och tänker tillbaka när vi var på Konfaläger i Björkögården. Har äntligen tagit mig tid att slappna av för ett ögonblick och bara låta tankarna susa genom huvudet. Låter alla dessa underbara minnen få gripa tag om min kropp och leva mig in i samhället. Det är så sjukt obeskriviligt vilken härlig tid det har fått varit och hur många nya roliga personer jag har fått träffa. Man vill verkligen tillbaka till varje pris. Om man skulle fått möjligheten att konfimera sig igen skulle jag antagligen ta den chansen. Det är så synd att folk inte inser hur roligt det faktiskt är. Inte dels att man får lära sig om vårat lands tro, men även också att man får ta del av en glädje man inte får i vårat vanliga liv här hemma. Det är som en helt annan värld av bara skratt och glädje.
Innan jag avslutar detta inlägg med tårar i ögonen slänger jag in en bild som jag nyss tog, bara att få se allting tillsammans gör att man känner sig trygg och att man känner att glädjen när man fick dessa saker och även skapade dom ännu finns kvar.

Vad ska man säga om dagen? Väldigt intressant och fylld med små bus.
Började med att jag och Julia åkte ner till Busviken för ett dopp innnan vi drog till stan med hennes familj. Skulle egentligen bara köpa två vita t-shirtar till Sergio och Kevin i spanien eftersom de skickade till oss. Men tydligen blev det lite mera saker som dök upp under vägen som man bara var "tvungen" att gå in i.
Julia hade redan sagt att hon skulle köpa en ny kloss eller vad dom heter till hennes fina nys Pandora armband.
Men jag kunde inte heller hålla fingrana från affärerna, så en cool t-shirt blev det i alla fall. Julia köpte ett linne från samma äffär och även jeans+ linne på Bikbok. Men det är det som känns så sjukt konstigt. Man är liksom inte van vid att vara inne i storstaden och shoppa längre. Först var man i spanien och bodde i typ en by? och sen bor man ute på en skärgård mitt ute i skogen i 11 dagar. Och nu detta?
Det var så som julia sa, "det känns konstigt att vara här igen" Jag håller verkligen med!  det är en helt annan värld man kommer in i, även om man levit i den i flera år.
tänkte avrunda dagen med att på kvällen tittade familjen på den nya Inidana Jones, ruskigt bra om jag får säga det själv! Men man ser gott och väl att indy inte är i sina yngre år. 
Tänkte få lite bilder från Julia, sen kanske hoppa isäng. Känner mig ruskigt trött efter den långa dagen och föterna värker en aning. 
Ciao 
 

Då var det tydligen dags för ett Grönalundsbesök igen då!
Och som vanligt när man kommer dit blir man helt stirrig och springer runt för man vill åka allt på samma gång. Så en hel del åkande blev det så klart och Diana, Jonas, Matilda och Moltas kom även dit och gjorde oss sällskap. Men vi var så taskiga och sprang ifrån dom hela tiden.
Denna gång åkte jag även fritt fall som jag inte har gjort på typ hundra år? Nej men det var ett tag sedan sist, runt tre år om jag måste erkänna. Denna gång var man då inte så nervös och skräckslagen som senast och när de väl släppte höll jag på att dö av skratt! det kittlades så himla mycket i magen.
sen gick jag även in i spökhuset för att få en lite pirande avslutning på det hela. tydligen var det inte så läskigt som förra gången, men några gånger skrek jag till ordentligt i alla fall.
Och nu har man då äntligen kommit hem och är rätt trött redan nu. Snackar med Sophie för tillfället om hur det var på konfalägret och självklart sticker det till lite i hjärtat. Men slut på det nu.
Vi får höras mer i morgon när jag sansat mig lite mera.
Ciao

Äntligen har denna efterlängtade dag kommit!
När jag först tittade på bilder när andra konfimerade sig, värkade det inte så värst roligt och jag nästan förstod inte varför jag jag anmälde mig till sommargruppen. Men se vad som hänt detta senaste året! Jag har tydligen vaknat upp och förstått hur roligt det faktisk var. Så nu efter själva lägret vill man bara tillbaka och fortsätta med allt som man gjorde och träffa alla igen. Allt var bara så underbart!
Det var så att vi samlades allihoppa i kyrkstugan utanför för att sätta på oss våra kåpor och göra oss lite extra fina, som tur var hade vi Simpa där som hjälpte oss fixa håret så det såg bra ut med lite hårspray. När det började närma sig två snåret fick vi fram till grusstigen för att invänta klockorna. Alla var sjukt nervösa och kunde knappt stå stilla.
När vi sedan kommer in i kyrkan möts man av en hel jord av folk som bara står och stirrar på en, det kändes lite som om man skulle gifta sig och att man var huvudpersonen. Där framme gick allt bra och ingen skämde ut sig överhuvudtaget. vilken tur om man får säga så. de två andra grupperna hade tydligen haft lite problem med allting, men som man säger "tredje gången gillt!" Som är ganska sant.
Efteråt blev det foto tagning och hälsande på nära och kära. Innan vi gick tillbaka för att lämna våra kåpor och ta vår bibel och gå. Lite sorgligt att säga hejdå till alla, men jag hoppas att man träffar dom sen på ledarutbildningen. (om jag nu ska gå på den)
Sen samlades alla släktingar och vänner hemma i trädgården och det blev tårta och annat smått och gott. Presenter fick jag med! Massa pengar som jag nu ska FÖRSÖKA spara. smycken av olika slag och den bästa av allt, en rosa liten digitalkamera på 10,1 megapixel. Fett najs!  Jag hade tjatat mig till en i flera år och nu äntligen fick jag en. det klart man börjar gråta högt och synligt inför allt och alla. "pinsamt"
Lite senare på kvällen när de flesta hade åkt hem började vi grilla kött och äta ute i den härliga värmen. Kevin som jag mötte i Spanien kom även förbi på en bit och det pratades en del.
Det var min härliga konfirmation som jag önskar jag kunde uppleva igen.
ha det bra, puss och kram!
ps. Bilderna från idag kommer senare för jag dock inte har fått tag på fotograferna i släkten som tagit dom!

Det är alltid svårt att veta vad man ska skriva som första rad, det är vad jag tycker i alla fall. Men det är väl lika bra att prata om vad som hänt på sistone, har inte hunnit blogga så värst eller ens haft lust till heller.
Som sagt hade vi fotografering i Ekerö kyrka dagen efter vi kommit hem, vi alla skulle samlas klockan 12, 30 och ha våra kåpor på oss. Själva känslan att bära kåpan var rätt underlig, man trodde var en ängel eller något liknande.
När vi tagit några fina bilder och fått av oss kåporna åkte vi direkt till erskilsalen i centrum för att repetera våran pjäs om konfirmationen. Den fösta rep. tog nästan två timmar, den andra tog 45 min och den tredje tog 30 min. Snacka om framsteg för varje gång man övade.
Vid sjusnåret var det dags för den riktiga föreställningen och för oss som var bakom kuliserna var nervositeten uppe i halsen och det kändes en hel den i magen.
Men allt gick toppen och alla var nöjda med framträdandet!
Efteråt gjorde jag sällskap med Ludvig hem och vi pratade mycket om hur roligt det varit på lägret.
När jag sedan kom hem var morbror och mormor hemma hos oss, det var riktigt roligt att se dom igen även om det inte var så länge sen sist.
Det var lite om den kvällen!

Herre Gud!
ooj, juste ja, det fick man inte säga har jag nu lärt mig. Nummer två av de tio budorden: "Du skall icke missbruka herrens namn" Jag förstår inte hur man ska kunna klara av den relegn? Jag säger hela tiden sådana saker, verkligen hela tiden! Så jämt har jag fått höra "Bea, du ska ju inte säga så!" Men vaf***n. Det är helt omöjligt när man varit uppvuxen med det. Aja det är väl lika gärna att vänja sig. Nu är det väl dags att jag berättar lite om hur det var på lägret va?
Som ni har hört från tidigare så kom jag och Julia hem strax därpå eftermiddan från barcelona. Den dagen hade nämnlgen alla andra konfa-personer redan åkt till detta Björkö som det nu heter. Så vi fick turen att tjata oss till en enkelresa dit med våran präst Staffan morgonen därpå.
Vi kom dit runt tio tiden och genast mötte lilla Minna upp och och visade oss runt på stället. Alla de andra kom och gick lite då coh då, så man han inte bekanta sig så mycket den dagen. Men några kände man redan sen tidigare, så då var det ändå inga problem för min del i alla fall.
På eftermiddagarna hade vi något så kallat "Björkökampen" Det går till på följande sätt att vi alla var indelade i olika lag.(jag kom med Julia, Jojjo och Johan)  och vi hette då Blanco eftersom alla andra var färgglada med allt annat och vi såg iprincip likadana ut. Låter det krångligt? Detta är bara början...
På björkökampen går det ut på att alla lagen ska samla så mycket poäng som möjligt och även vinna många tävlingar, då man skulle få ett pris den sista dagen.
Vårat lag hade det rätt bra och kämpade på så mycket som möjligt men tyvär kom "kanindräkterna" etta.
Själva veckan i helhet har varit ganska underlig. De ca fem första dagarna tyckte jag inte att det var så speciellt roligt och längtade hem en aning. Men sen etfer det började vi prata om mer intressanta saker och dagarna gick ganska fort tyckte jag då. Så bara det gjorde att dagen var mer rolig, men även att man började känna alla på lägret och inte bara snacka med en och samma person dag ut och dag in. Så nu han man då en hel del kompisar man vill träffa igen.
under lördagens gång så undrade alla om vi skulle få det lite mer "lyxigare" eftersom vårat schema började 09,15 och slutade runt 23,00 på kvällen. Alltså en fullproppad dag. Så senare den dagen sa ledarna att vi skulle ha en spelkväll som var ganska mysigt ändå.
Juste ja glömde nämna hur våra väckningar gick till! Man tror verkligen man är med i lumpen må jag säga!
Den första dagen kom ledanra in först i ett av våra rum sen satt på bergsprängaren på högsta volym och skrek " gooodmooorgooon!"  Snacka om att jag for upp ur sången av hjärtklappning. Men det var ganska smart om man tänker på att alla var rätt pigga strax därefter. Så fortsatte dom alla dagarna med nya teman varje dag. rock, jazz, hiphop mm.
Sen så var det även dagar utan någon musik då de bara sjöng. Det var verkligen någont jag gillade. Att någon kommer in och sjunger någon härlig låt och säger godmorgon. Mys mys!
Sen fortsatte veckan på som vanligt och man började få ögon för en viss person som var med på lägret. Men det var mest bara åt slutet då det verkligen började hända saker. För nämnligen på onsdagkvällen hade vi som en avslutning på hela lägret då alla skulle klä upp sig fint för en finmidda. Sen n'r vi alla tjejer samlades vi våra klänningar och kjolar fick vi reda på att man skulle få en blindträff med någon av killarna. Vi alla blev helt uppspelta och sprang runt som galna kor i rummet där vi satt. sen så skickade de iväg oss en och en för att möta någon och gå arm i arm till matsalen. Jag blev så glad när jag fick Johan (en som jag kände sen tidigare) Vi skulle ta kort tillsammans och sedan sitta bredvid varandra.
För min del var middan en katastrof! Jag gjorde bort mig tillräckligt inför Johan och massa andra, så för min del ville jag mest att allt bara skulle få ett slut och vi skulle göra något annat.
Men när vi väl hade andakt den kvällen så sa ledarna att vi skulle ha ett disco ca en kavrt senare och att man skulle byta om till mer festliga kläder. Jag gick självklart upp och gjorde det då.
Sen under kvällen var det mycket dans och skratt från alla håll, och min flört som jag flörtat med nästan hela veckan och jag fick sig en en härlig dans på kvällen.
Nästa morgonn packade vi ihopp allting och städade rent våra rum, för att sedan åka därifrån. Jag som verkligen älskade stället åt slutet började faktiskt gråta lite för att man ville stanna kvar och inte åka hem.
Men någon gång måste man hem i vilket fall som helst, och det var nog bara bra att det var just vid det tillfället.
Så nu sitter jag här hemma en dag senare. Trött för att det är tidigt på morgonen men ändå glad för att vi ska fotograferas idag och man får träffa alla igen. Det var min andra resa denna sommmar och jag säger bara till er som inte har konfimarats ännnu, GÖR DET! för det är en upplevelse du aldrig glömmer!
Tack coh hejdå Björkö, hoppas vi kommer ses igen snart!