Beatrice Wirström

Herre Gud!
ooj, juste ja, det fick man inte säga har jag nu lärt mig. Nummer två av de tio budorden: "Du skall icke missbruka herrens namn" Jag förstår inte hur man ska kunna klara av den relegn? Jag säger hela tiden sådana saker, verkligen hela tiden! Så jämt har jag fått höra "Bea, du ska ju inte säga så!" Men vaf***n. Det är helt omöjligt när man varit uppvuxen med det. Aja det är väl lika gärna att vänja sig. Nu är det väl dags att jag berättar lite om hur det var på lägret va?
Som ni har hört från tidigare så kom jag och Julia hem strax därpå eftermiddan från barcelona. Den dagen hade nämnlgen alla andra konfa-personer redan åkt till detta Björkö som det nu heter. Så vi fick turen att tjata oss till en enkelresa dit med våran präst Staffan morgonen därpå.
Vi kom dit runt tio tiden och genast mötte lilla Minna upp och och visade oss runt på stället. Alla de andra kom och gick lite då coh då, så man han inte bekanta sig så mycket den dagen. Men några kände man redan sen tidigare, så då var det ändå inga problem för min del i alla fall.
På eftermiddagarna hade vi något så kallat "Björkökampen" Det går till på följande sätt att vi alla var indelade i olika lag.(jag kom med Julia, Jojjo och Johan)  och vi hette då Blanco eftersom alla andra var färgglada med allt annat och vi såg iprincip likadana ut. Låter det krångligt? Detta är bara början...
På björkökampen går det ut på att alla lagen ska samla så mycket poäng som möjligt och även vinna många tävlingar, då man skulle få ett pris den sista dagen.
Vårat lag hade det rätt bra och kämpade på så mycket som möjligt men tyvär kom "kanindräkterna" etta.
Själva veckan i helhet har varit ganska underlig. De ca fem första dagarna tyckte jag inte att det var så speciellt roligt och längtade hem en aning. Men sen etfer det började vi prata om mer intressanta saker och dagarna gick ganska fort tyckte jag då. Så bara det gjorde att dagen var mer rolig, men även att man började känna alla på lägret och inte bara snacka med en och samma person dag ut och dag in. Så nu han man då en hel del kompisar man vill träffa igen.
under lördagens gång så undrade alla om vi skulle få det lite mer "lyxigare" eftersom vårat schema började 09,15 och slutade runt 23,00 på kvällen. Alltså en fullproppad dag. Så senare den dagen sa ledarna att vi skulle ha en spelkväll som var ganska mysigt ändå.
Juste ja glömde nämna hur våra väckningar gick till! Man tror verkligen man är med i lumpen må jag säga!
Den första dagen kom ledanra in först i ett av våra rum sen satt på bergsprängaren på högsta volym och skrek " gooodmooorgooon!"  Snacka om att jag for upp ur sången av hjärtklappning. Men det var ganska smart om man tänker på att alla var rätt pigga strax därefter. Så fortsatte dom alla dagarna med nya teman varje dag. rock, jazz, hiphop mm.
Sen så var det även dagar utan någon musik då de bara sjöng. Det var verkligen någont jag gillade. Att någon kommer in och sjunger någon härlig låt och säger godmorgon. Mys mys!
Sen fortsatte veckan på som vanligt och man började få ögon för en viss person som var med på lägret. Men det var mest bara åt slutet då det verkligen började hända saker. För nämnligen på onsdagkvällen hade vi som en avslutning på hela lägret då alla skulle klä upp sig fint för en finmidda. Sen n'r vi alla tjejer samlades vi våra klänningar och kjolar fick vi reda på att man skulle få en blindträff med någon av killarna. Vi alla blev helt uppspelta och sprang runt som galna kor i rummet där vi satt. sen så skickade de iväg oss en och en för att möta någon och gå arm i arm till matsalen. Jag blev så glad när jag fick Johan (en som jag kände sen tidigare) Vi skulle ta kort tillsammans och sedan sitta bredvid varandra.
För min del var middan en katastrof! Jag gjorde bort mig tillräckligt inför Johan och massa andra, så för min del ville jag mest att allt bara skulle få ett slut och vi skulle göra något annat.
Men när vi väl hade andakt den kvällen så sa ledarna att vi skulle ha ett disco ca en kavrt senare och att man skulle byta om till mer festliga kläder. Jag gick självklart upp och gjorde det då.
Sen under kvällen var det mycket dans och skratt från alla håll, och min flört som jag flörtat med nästan hela veckan och jag fick sig en en härlig dans på kvällen.
Nästa morgonn packade vi ihopp allting och städade rent våra rum, för att sedan åka därifrån. Jag som verkligen älskade stället åt slutet började faktiskt gråta lite för att man ville stanna kvar och inte åka hem.
Men någon gång måste man hem i vilket fall som helst, och det var nog bara bra att det var just vid det tillfället.
Så nu sitter jag här hemma en dag senare. Trött för att det är tidigt på morgonen men ändå glad för att vi ska fotograferas idag och man får träffa alla igen. Det var min andra resa denna sommmar och jag säger bara till er som inte har konfimarats ännnu, GÖR DET! för det är en upplevelse du aldrig glömmer!
Tack coh hejdå Björkö, hoppas vi kommer ses igen snart!