12 Juli, Konfirmation!
Äntligen har denna efterlängtade dag kommit!
När jag först tittade på bilder när andra konfimerade sig, värkade det inte så värst roligt och jag nästan förstod inte varför jag jag anmälde mig till sommargruppen. Men se vad som hänt detta senaste året! Jag har tydligen vaknat upp och förstått hur roligt det faktisk var. Så nu efter själva lägret vill man bara tillbaka och fortsätta med allt som man gjorde och träffa alla igen. Allt var bara så underbart!
Det var så att vi samlades allihoppa i kyrkstugan utanför för att sätta på oss våra kåpor och göra oss lite extra fina, som tur var hade vi Simpa där som hjälpte oss fixa håret så det såg bra ut med lite hårspray. När det började närma sig två snåret fick vi fram till grusstigen för att invänta klockorna. Alla var sjukt nervösa och kunde knappt stå stilla.
När vi sedan kommer in i kyrkan möts man av en hel jord av folk som bara står och stirrar på en, det kändes lite som om man skulle gifta sig och att man var huvudpersonen. Där framme gick allt bra och ingen skämde ut sig överhuvudtaget. vilken tur om man får säga så. de två andra grupperna hade tydligen haft lite problem med allting, men som man säger "tredje gången gillt!" Som är ganska sant.
Efteråt blev det foto tagning och hälsande på nära och kära. Innan vi gick tillbaka för att lämna våra kåpor och ta vår bibel och gå. Lite sorgligt att säga hejdå till alla, men jag hoppas att man träffar dom sen på ledarutbildningen. (om jag nu ska gå på den)
Sen samlades alla släktingar och vänner hemma i trädgården och det blev tårta och annat smått och gott. Presenter fick jag med! Massa pengar som jag nu ska FÖRSÖKA spara. smycken av olika slag och den bästa av allt, en rosa liten digitalkamera på 10,1 megapixel. Fett najs! Jag hade tjatat mig till en i flera år och nu äntligen fick jag en. det klart man börjar gråta högt och synligt inför allt och alla. "pinsamt"
Lite senare på kvällen när de flesta hade åkt hem började vi grilla kött och äta ute i den härliga värmen. Kevin som jag mötte i Spanien kom även förbi på en bit och det pratades en del.
Det var min härliga konfirmation som jag önskar jag kunde uppleva igen.
ha det bra, puss och kram!
ps. Bilderna från idag kommer senare för jag dock inte har fått tag på fotograferna i släkten som tagit dom!
När jag först tittade på bilder när andra konfimerade sig, värkade det inte så värst roligt och jag nästan förstod inte varför jag jag anmälde mig till sommargruppen. Men se vad som hänt detta senaste året! Jag har tydligen vaknat upp och förstått hur roligt det faktisk var. Så nu efter själva lägret vill man bara tillbaka och fortsätta med allt som man gjorde och träffa alla igen. Allt var bara så underbart!
Det var så att vi samlades allihoppa i kyrkstugan utanför för att sätta på oss våra kåpor och göra oss lite extra fina, som tur var hade vi Simpa där som hjälpte oss fixa håret så det såg bra ut med lite hårspray. När det började närma sig två snåret fick vi fram till grusstigen för att invänta klockorna. Alla var sjukt nervösa och kunde knappt stå stilla.
När vi sedan kommer in i kyrkan möts man av en hel jord av folk som bara står och stirrar på en, det kändes lite som om man skulle gifta sig och att man var huvudpersonen. Där framme gick allt bra och ingen skämde ut sig överhuvudtaget. vilken tur om man får säga så. de två andra grupperna hade tydligen haft lite problem med allting, men som man säger "tredje gången gillt!" Som är ganska sant.
Efteråt blev det foto tagning och hälsande på nära och kära. Innan vi gick tillbaka för att lämna våra kåpor och ta vår bibel och gå. Lite sorgligt att säga hejdå till alla, men jag hoppas att man träffar dom sen på ledarutbildningen. (om jag nu ska gå på den)
Sen samlades alla släktingar och vänner hemma i trädgården och det blev tårta och annat smått och gott. Presenter fick jag med! Massa pengar som jag nu ska FÖRSÖKA spara. smycken av olika slag och den bästa av allt, en rosa liten digitalkamera på 10,1 megapixel. Fett najs! Jag hade tjatat mig till en i flera år och nu äntligen fick jag en. det klart man börjar gråta högt och synligt inför allt och alla. "pinsamt"
Lite senare på kvällen när de flesta hade åkt hem började vi grilla kött och äta ute i den härliga värmen. Kevin som jag mötte i Spanien kom även förbi på en bit och det pratades en del.
Det var min härliga konfirmation som jag önskar jag kunde uppleva igen.
ha det bra, puss och kram!
ps. Bilderna från idag kommer senare för jag dock inte har fått tag på fotograferna i släkten som tagit dom!
Kommentarer
Trackback
