Beatrice Wirström

Det är alltid svårt att veta vad man ska skriva som första rad, det är vad jag tycker i alla fall. Men det är väl lika bra att prata om vad som hänt på sistone, har inte hunnit blogga så värst eller ens haft lust till heller.
Som sagt hade vi fotografering i Ekerö kyrka dagen efter vi kommit hem, vi alla skulle samlas klockan 12, 30 och ha våra kåpor på oss. Själva känslan att bära kåpan var rätt underlig, man trodde var en ängel eller något liknande.
När vi tagit några fina bilder och fått av oss kåporna åkte vi direkt till erskilsalen i centrum för att repetera våran pjäs om konfirmationen. Den fösta rep. tog nästan två timmar, den andra tog 45 min och den tredje tog 30 min. Snacka om framsteg för varje gång man övade.
Vid sjusnåret var det dags för den riktiga föreställningen och för oss som var bakom kuliserna var nervositeten uppe i halsen och det kändes en hel den i magen.
Men allt gick toppen och alla var nöjda med framträdandet!
Efteråt gjorde jag sällskap med Ludvig hem och vi pratade mycket om hur roligt det varit på lägret.
När jag sedan kom hem var morbror och mormor hemma hos oss, det var riktigt roligt att se dom igen även om det inte var så länge sen sist.
Det var lite om den kvällen!