Livets tragiska vändningar
I torsdags kväll var jag på en minnesstund för Danne Arfwidsson 17 år som nyligen försvann efter att ha vält med en vattenscoter på ekerö. Det är så rörande då alla mina ekerövänner o främst laget togs hårt av detta. Det var en föredetta medspelares (Tillan) lillebror.
Jag kände dock aldrig Danne, men träffade honom några gånger då jag träffade Tillan ibland och sedan att ja jobbade på en grill som han besökte varje torsdag efter sin träning för lite pannkakor haha.
Minnesstunden var ett av det finaste man någonsin sett, det var så sorgligt då hans ljus, brev, bilder o blommor låg just intill vattnet där olyckplatsen inträffade. Det som är ännu mer sorgligt är att han fortfarande är försvunnen :(
Han syster Tillan var närvarande tillsammans med mordern och alla nära och kära från stenhammra och ekerö. Det var rinnande tårar i allas ögon och en svag tystnad då säkert alla, som befann sig där den kvällen, gick igenom sina tankar om orättvisor och livet i sina huvuden. Inklusive jag själv.
Tårarna gick inte att stoppa. Speciellt när familjen beslöt sig för att sjunga en låt tillägnad till Danne, Kumbajah eller hur den stavas. Då alla andra skulle även få vara med och delta för de som kunde texten. När sedan Tillan och modern sa "vi sjunger sången till dig nu danne" - som om han vore närvarande o bara en bit bort. Då brast mitt hjärta. Hela känslan och stämningen var något så fantatiskt vackert och sorgligt på samma gång. Jag tänkte på i mitt fall då jag skulle mista Lovisa. Det hade inte funkat, hjärnan skulle aldrig kunna koppla det till en tanke. Jag skulle vara förstörd.
Vila i frid du fina Danne Arfwidsson.
Må du hitta tillbaka till din familj igen.
Vi alla tänker på dig, inte minst dina käraste.
-Bilderna tagna från hans fb-minnesgrupp och hans systers bilder.
Jag kände dock aldrig Danne, men träffade honom några gånger då jag träffade Tillan ibland och sedan att ja jobbade på en grill som han besökte varje torsdag efter sin träning för lite pannkakor haha.
Minnesstunden var ett av det finaste man någonsin sett, det var så sorgligt då hans ljus, brev, bilder o blommor låg just intill vattnet där olyckplatsen inträffade. Det som är ännu mer sorgligt är att han fortfarande är försvunnen :(
Han syster Tillan var närvarande tillsammans med mordern och alla nära och kära från stenhammra och ekerö. Det var rinnande tårar i allas ögon och en svag tystnad då säkert alla, som befann sig där den kvällen, gick igenom sina tankar om orättvisor och livet i sina huvuden. Inklusive jag själv.
Tårarna gick inte att stoppa. Speciellt när familjen beslöt sig för att sjunga en låt tillägnad till Danne, Kumbajah eller hur den stavas. Då alla andra skulle även få vara med och delta för de som kunde texten. När sedan Tillan och modern sa "vi sjunger sången till dig nu danne" - som om han vore närvarande o bara en bit bort. Då brast mitt hjärta. Hela känslan och stämningen var något så fantatiskt vackert och sorgligt på samma gång. Jag tänkte på i mitt fall då jag skulle mista Lovisa. Det hade inte funkat, hjärnan skulle aldrig kunna koppla det till en tanke. Jag skulle vara förstörd.
Vila i frid du fina Danne Arfwidsson.
Må du hitta tillbaka till din familj igen.
Vi alla tänker på dig, inte minst dina käraste.
-Bilderna tagna från hans fb-minnesgrupp och hans systers bilder.
Kommentarer
Trackback
