Nattens flygande tankar
Hemma från en slitsam dag på jobbet. Blev senare än väntat då jag fick hoppa in som "huvudarbetare" istället som extrahjälp som jag vanligtvis är. Därför blev kvällen sen vilket inte är så bra med tanke på att jag ska upp 6.40, alltså om någon timme..
Men just nu kan jag inte sova, även om kroppen skriker efter sömn från dagens tränande, tänkande och jobbande är jag inte riktigt redo att somna riktigt ännu. Som ni kanske märker med tanke på att jag tar mig tid och bloggar 1 på natten en vardag? Bara det är en liten crazy sak.
På senaste tiden har det hänt allt och ingenting. Skolan flyter på som vanligt, pain in the assbass rättare sagt. Fy fan detta år kommer bli jobbigt. Men det är inte omöjligt, det är i alla fall något positivt. Jag känner mig redan extremt skoltrött och då går det därför inte EN ENDA DAG utan att jag tänker på min student. Kommer bli magiskt. Jag kommer gråta, helt ärligt, hela dagen av lycka förståss. Men också för att jag att jag lämnar mina underbara vänner (sorgtårar). De som gör att jag orkar med denna stressiga vardag. Ni får mig att vilja gå upp på morgonen tjejer! Kärlek till er <3
Jobbet flyter på det med, har fått ett lite snällare schema förtilfället som jag är galet nöjd med. Kommer bli lite skönare helger framöver för min del. Me like.
Annars är det bra, känner mig dock en aning förvirrad över livet. Det är den rätta känslan jag har just nu. Förvirring. Det händer så mycket saker, och allting på samma gång. Hittils har jag lyckats hålla mig lugn och kunnat hålla saker i ordning, men jag vet inte hur mycket längre det kommer gå. Det är blandade känslor hit och dit, en sak som ger mig glädjetårar, en annan sak som knivhugger mig i hjärtat, en sak om pirrande beslut och en annan om kommande ångestfyllda händelser. Hur ska detta sluta ?
Jag håller många saker för migsjälv. Saker jag gärna vill berätta för folk då jag älskar att dela med mig av erfarenheter och galna stunder i mitt liv. Vilket jag väldigt ofta gör haha. Det är självklart bra att jag vågar prata om nästan vad som helst, men varje person mår också bra av att hålla en del för dom själva.
Det känns som att jag känner mina vänner väldigt bra, och de känner även mig bra. Men egentligen gör dom inte det. För hur kan de göra det om jag knappt känner mig själv längre? Någonting är på väg att hända, det känns så. Jag vet så. Frågan är egentligen vad och åt vilket håll det riktar sig mot.
Nu blev detta väldigt långt och väldigt tankefyllt inlägg, en gnutta personligt dessutom. Men vad gör det om hundra år. Ja ni.. vad gör det...
Men just nu kan jag inte sova, även om kroppen skriker efter sömn från dagens tränande, tänkande och jobbande är jag inte riktigt redo att somna riktigt ännu. Som ni kanske märker med tanke på att jag tar mig tid och bloggar 1 på natten en vardag? Bara det är en liten crazy sak.
På senaste tiden har det hänt allt och ingenting. Skolan flyter på som vanligt, pain in the assbass rättare sagt. Fy fan detta år kommer bli jobbigt. Men det är inte omöjligt, det är i alla fall något positivt. Jag känner mig redan extremt skoltrött och då går det därför inte EN ENDA DAG utan att jag tänker på min student. Kommer bli magiskt. Jag kommer gråta, helt ärligt, hela dagen av lycka förståss. Men också för att jag att jag lämnar mina underbara vänner (sorgtårar). De som gör att jag orkar med denna stressiga vardag. Ni får mig att vilja gå upp på morgonen tjejer! Kärlek till er <3
Jobbet flyter på det med, har fått ett lite snällare schema förtilfället som jag är galet nöjd med. Kommer bli lite skönare helger framöver för min del. Me like.
Annars är det bra, känner mig dock en aning förvirrad över livet. Det är den rätta känslan jag har just nu. Förvirring. Det händer så mycket saker, och allting på samma gång. Hittils har jag lyckats hålla mig lugn och kunnat hålla saker i ordning, men jag vet inte hur mycket längre det kommer gå. Det är blandade känslor hit och dit, en sak som ger mig glädjetårar, en annan sak som knivhugger mig i hjärtat, en sak om pirrande beslut och en annan om kommande ångestfyllda händelser. Hur ska detta sluta ?
Jag håller många saker för migsjälv. Saker jag gärna vill berätta för folk då jag älskar att dela med mig av erfarenheter och galna stunder i mitt liv. Vilket jag väldigt ofta gör haha. Det är självklart bra att jag vågar prata om nästan vad som helst, men varje person mår också bra av att hålla en del för dom själva.
Det känns som att jag känner mina vänner väldigt bra, och de känner även mig bra. Men egentligen gör dom inte det. För hur kan de göra det om jag knappt känner mig själv längre? Någonting är på väg att hända, det känns så. Jag vet så. Frågan är egentligen vad och åt vilket håll det riktar sig mot.
Nu blev detta väldigt långt och väldigt tankefyllt inlägg, en gnutta personligt dessutom. Men vad gör det om hundra år. Ja ni.. vad gör det...
Kommentarer
Trackback
