"Hur känner man igen en polsk bil? - Pålacken"
Under dagens stressiga och ansträngande timmar började det helt utan förvarning, gå ett rykte om mig efter lunchtid på alverbäcks blomster avdelning. Tydligen hade en av avdelningscheferna sagt till kollegorna att flickan beatrice som jobbade idag KAN TALA polska. Men det uppgavs aldrig HUR MYCKET hon kunde. Till min förvåning så kom mina "kollegor", som jag knappt pratat med under morgonens gång (polacker förståss) fram till mig efter luch och säger "Kan du polska?" Självfallet kan jag varken bu eller bä, bara enstaka ord som jag lärt mig på mina semesterdagar i polen, vilket jag förståss hade sagt till den där avdelningschefen några veckor tidigare. Men efter att jag då förnekat att jag kunde polska, trodde de att jag bara var allmänt blyg och ville att jag skulle försöka kommunicera med dom. Försöka duger! Jag förklarade att jag knappt kunde någonting, bara något ord hit och dit men de trodde mig fortfarande inte. Speciellt inte när jag tidigare under dagen hade sagt "tack" på polska när en av kollegorna hade hjälpt mig med en sak. Men det kunde vem som helst listat ut att man skulle säga, i alla fall de svenskar som jobbar på alverbäcks. Då det är ett väl använt ord på avdelningen. Men enligt dom var det en bekräftan att jag kunde polska. Till min ännu större frustration försökte de ta ALLTING på polska istället. "vi försöker prata polska så mycket som möjligt istället för svenska så du får öva" HAHA, jag? Polska? ... när jag redan var trött, sliten och huvudet skrek efter en break så försökte de med att lära mig ett nytt språk på samma gång.
Ni polacker är roliga.
