Rörande ögonblick
Åkte til Solna Gymnasium idag.
Kände mig faktiskt nervös för att stiga in bland alla vännerna och lärarna, som om jag inte varit där på evigheter. Men efter en stund la det sig till slut och jag kunde fokusera på vad jag kom dit för att göra.
Fick reda på att jag kan komma tillbaka till Solna om jag skulle vilja, finns tydligen gott om plats för mig. Visst klirrar det i fingrarna att komma "hem" igen. Men samtidigt, vad går jag egentligen miste om? Det finns så otroligt mycket roliga ämnen på Blackeberg som gott och väl kan vara värt att stanna för. Men om jag känner att jag inte trivs, varför stanna och få ett tråkigt år?
Då var det alltså dags igen, detta beslutsångest. Fan vad jag hatar det. Men detta val blir helt permanent för de kommande två åren, och något jag inte kan ångra mig om heller.
Jag vill inte göra det här..
Jag vill inte tvingas stå imellan två val som kan påvärka min framtid så himla olika.
Jag varken orkar eller känner för att gå igenom ett misslyckande just nu.
Kände mig faktiskt nervös för att stiga in bland alla vännerna och lärarna, som om jag inte varit där på evigheter. Men efter en stund la det sig till slut och jag kunde fokusera på vad jag kom dit för att göra.
Fick reda på att jag kan komma tillbaka till Solna om jag skulle vilja, finns tydligen gott om plats för mig. Visst klirrar det i fingrarna att komma "hem" igen. Men samtidigt, vad går jag egentligen miste om? Det finns så otroligt mycket roliga ämnen på Blackeberg som gott och väl kan vara värt att stanna för. Men om jag känner att jag inte trivs, varför stanna och få ett tråkigt år?
Då var det alltså dags igen, detta beslutsångest. Fan vad jag hatar det. Men detta val blir helt permanent för de kommande två åren, och något jag inte kan ångra mig om heller.
Jag vill inte göra det här..
Jag vill inte tvingas stå imellan två val som kan påvärka min framtid så himla olika.
Jag varken orkar eller känner för att gå igenom ett misslyckande just nu.
Kommentarer
Trackback
