Beatrice Wirström

Vet inte vad det är som händer egentligen, bloggen finns inte i tankarna när man sitter vid datorn och dessutom så har jag inte mycket att skriva om som gör er läsare intresseare att följa. Det kanske lutar sig mot att stänga ner bloggen ett tag. Tills det har lugnat sig eller något, eller så kanske jag startar en helt ny sida, en nystart helt enkelt. Då kan det vara enklare att skriva om vissa saker kanske. Vad vet jag. För just nu så känns denna blogg så tråkig, de som följer den vet typ allt som hänt i mitt liv de senaste 2-3 åren. Vilket egentligen inte är meningen då jag pratar om saker som jag idag kan se/läsa tillbaka och kanske ångra att jag gjorde. Det finns en del faktiskt, men så duktig som jag är så skriver jag inte i detalj, utan bara små stödord som bara jag vet vad det handlar om. Usch, bad memories.
Men samtidigt är det svårt att redera alla härliga och bra minnen från dessa år, som spanien med laget, konfalägret, alla ståhej med kompisar och så vidare. Jo detta är ett stort beslut. Fast jag låter frågan ligga och skava i huvudet lite till innan jag bestämmer mig, det kan ju vara så att jag bara har bloggtorka just nu. Och om jag sen har raderat bloggen kan det bli kanske tråkigt..

Sammanfattning denna vecka då:
En galet stressig vecka med träning, plugg, skola och jobb som vanligt. Måste ju ligga på som fan innan man drar iväg om 1½ vecka. Men annars har veckan inte varit så bra i mängden, har känt mig deppig, stressad, ledsen och så vidare. Har hänt saker hit och saker dit som får en att må dåligt och sova dåligt. Och varje gång jag är ensam får jag sådan total ångest över saker, så jag försöker undvika att vara ensam eller inte ha något att göra. Bara för att få tiden att gå och få tankarna i ordning. Det är väldigt jobbigt att det är så. Vill ha någon vid min sida som jag bara kan ligga i sängen med och krama om hela dagen, som säger att allt kommer bli bra och får mig att känna mig helt lugn och avslappnad, kanske till och med lycklig. Hoppas det kommer bli så snart, annars kan man ju alltid drömma...

Vilket deppigt inlägg detta blev, men hela jag är deppig just nu så då får ni nöja er med ett deppigt inlägg för tillfället. Funderar starkt på att lägga mig en stund och läsa, ni vet, bara rensa tankarna. Var galet längesedan jag läste en bra bok, en bok man verkligen fastnade i och hade en hel värld uppbygd. Men jag antar att man inte hinner sådant när man har läxor som vill bli rastade. de gnyr och gnäller hela dagarna att jag ska ge dom den uppmärksamheten de förtjänar, vilket man måste ge för läxor är ett heltidsansvar. Inget man bara kan lämna hemma och hoppas de sköter sig själv, nejnej, de måste tas hand om noga.

I morgon blir det förhoppningsvis en bra dag, ska plugga för det mesta men jag skulle också försöka hinna med en snabbis-fika med Minnabäst som hon heter i min mobil. Har en del att prata om, och sen att det var så galet länge sedan man sågs. Ser jag fram emot mycket. Sen på kvällen ska det tydligen vara kräftskiva med turkarna och familjen, alltid trevligt att umgås med dom, de är så galet sociala. Sen blir det troligen en springtur med Bekir, jag lovade att bli hans "löpartränare" då han ska på tryout-fotboll i turkiet under januari. Känner mig så stolt så stolt att han frågade mig till att bli hans coach. *Happyface*
Ja sen finns det inte så mycket mer att säga, jobb på söndag eftermiddag också och plugg på förmiddan, sen återstår två prov i början av nästa vecka...

Detta kommer bli en låååång helg..