Beatrice Wirström

Det var värst vad denna helg gick fort, jag har knappt hunnit göra något med Jami överhuvudtaget!
Men jag antar att det alltid blir såhär när man har så underbart roligt.
Vad vi gjorde i dag är väl lite kortfattat än vad jag hade tänkt mig.
Vi vaknade runt tolv i dag igen och var lika slöa som i går. Men sen så började vi tagga till lite och tillslut drog ut till Ekerö vid tre tiden. Där mötte vi Minna och Julia en snabbis och sedan var vi ensamma den sista timmen vi hade på oss. Bara höll om varndra och knappt sa något, bara tittade in i varandras ögon och kysstes lite då och då.
Men nu har vi bestämmt våran andra träff, det kommer bli vid jul då jag ska åka till honom i Tavastehus och fira julafton med hans släkt. Men just nu känns det lite tomt här hemma, våran hemgjorda dubblesäng står nu tom utan någon att dela den med. Och ja kan inte fylla den själv om man säger så.
Så under de senaste två timmarna har ja varit lite deppig pga den stora saknaden ja redan har fått och att jag insett hur mycet jag älskar honom.

Jag har en ring på mitt ena ringfinger som jag fick av mormor i sommras, jag tror den är i guld eller något, ser så ut. Den tänker jag alltid ha på mitt finger, det är min kärlek till Jami. Och varje gång ja tittar på den tänker ja alltid på honom.
Men från och med nu är det bara tio veckor kvar tills vi ses nästa gång. I mina öron låter tio veckor som tio år. Men eftersom den tog en liknande lång tid innan vi träffades nu så borde det inte ta så lång tid hoppas jag.
Nej, nu måste ja fixa mig för i morgon, och lite andra grejer som att montera sängen igen, Men fanemej inte byta lakan ännu, ja gillar lukten av honom som fortfarande finns kvar där, så det är inte dags att släppa taget ännu.
godnatt allihoppa!