Beatrice Wirström

Jag tänker på dig hela tiden, dag som natt.
Jag föreställer mig en helg med dig, dag som natt
Jag kommer upleva din närvaro, dag som natt

Känslan, jag upplev var som strakast för bara några veckor sedan, kommer nu bli allt mer trovärdig. Allt mer verklighet, och inte längre drömmar.
Det finns inga ord som skulle kunna beskriva hur mycket jag saknar dig, älskar dig.
Dina andetag är min syre, din närvaro är mitt tro och din kärlek är mitt liv.
Tre månader har gått sen vi sågs sist, pratade med varandra, höll om varandra.
Jag mins varje timme, minut och sekunde med dig, det var underbart och obeskrivligt.
Hur du höll min hand, som om du aldrig ville släppa den igen. Hur du smekte min kind och sedan sakta närmade dig för att kyssa mina läppar.
När du viskade romantiska saker i mitt öra och tog mig till sranden för att titta på solnedgången.
Jag har aldrig upplevt något sådant i mitt liv. Ingen har varit modig nog att visa hur mycket de älskat mig så tydligt som du gjorde på denna fantasktiska resa.
Det var underbart.

Och nu är du påväg. Det är knappt två veckor kvar innan du kommer stå framför mig. Se på mig.
Jag kan knappt vänta längre, tre månader är för mycket. Det är en smärta att inte ha dig vid min sida. Att gå ensam igenom livet.
Jag önska att vi kunde vara tillsammans föralltid, men både du och jag vet att det är svårt att ordna. Du bor långt ifrån mig, många mil, ett helt annat land. 

Varför måste kärleken komma från det man minst ville. Från någon som bor så långt borta. Någon man tänker på varje dag och som man drömmer om varje natt.
Det är som förbjuden kärlek i sagor, fast nu är det verklighet.
Det är så svårt att kunna se dig så ofta som man önskade.

Jag ser vekligen fram emot ditt besök och kommer räkna sekunderna tills du står framför mig när du anländer med färjan Torsdagen den 16 Oktober klockan 16.10
Jag kommer vänta på dig.
/din Bea