Beatrice Wirström

Nu bar man sig då hemmåt från Blekinge. Och alltid som när man lämnar mormor så kommer en tår och man bara vill tillbaka till hennes famn. Så känner jag i alla fall varje gång jag lämnar henne.
Som tur var gick resan otroligt fort och man var hemma redan på 5 timmar. Väligt NAJS!
Nu på kvällen så packade jag klart mina grejer som vi ska ha i Spanien och efter det gick jag ut en stund för att träffa Gurra en snabbis. Vi åkte mot busviken, men till min oväntan ramlade jag omkull med moppen och slog mig rätt rejält på benet. Så nu är det uppskuret och jag har plåster här och där. Även fick en tår rinna bestämmde jag. blodig och utmattat klarade jag att ta mig hem och så fick mamma hjälpa mig att tvätta såren. Som tur var så vare inge mer med det. Men min moppe blev inte direkt rep-fri... Typisk just NU liksom. Jag kände mig väldgit skamsen när jag kom hem, och det känner jag även nu. Och trött som fan skriver jag detta inlägg, fixar lite inför det sista och hoppas på ett mirakel att jag inte får problem med såren där borta. Usch nej!
Bäst att jag hoppar i säng nu. Så man får någon sömn :)
Ha det så ala här i svergie så ses vi snart!