Domedagen är här!
OH MY GOD!
(förlåt man ska inte missbruka herrens namn)
Nej nu känner jag hur mina ben skakar och hur jag själv ryser. Det är tydligen dags för en ny klippning!
Jag verkligen hatar att klippa mig. De förstår aldrig hur man vill ha håret och istället klipper dom av allting! Och jag som är rätt tyst av mig och inte direkt säger vad jag tycker väldigt tyligt, vågar inte heller säga ifrån när det börjar gå överstyr. Förra gången jag klippte mig ville jag bara toppa mina slitna toppar och även klippa upp en liten bit. Och då kommer det dumma svaret "okej, jag förstår hur du vill ha det" Och då blev det så kort att jag grät mig till söms och även fortsatte gråta dagen efter, och dagen efter det..Men det värkar som om de vill klippa enligt sina egna önskemål och exprementera på mig varje gång. Därför har jag alltid varit rädd för att klippa mig, och istället stjutit upp det så man tillslut måste klippa sig för håret har blivit så långt och dött. ajajaj.. hur ska detta gå?
Men denna gång känns det i alla fall lite lugnare, för nu har jag mamma med mig som ska hålla koll och vara min "tolk" Hon vill likadant som jag, att jag ska vara långhårig. Så då blir det bättre när man har någon som förstår.
Nej, nu vill jag inte tänka på det mer!
ska helt enkelt.. tänka på annat!
