Beatrice Wirström

Efter att Minna åkte iväg skulle även jag åt samma håll med mamma och Lovisa, jag skulle nämnligen klippa mig i Brommaplan. Nästan hela bilvägen dit satt jag och tänkte på hur detta skulle gå. Skulle det bli som jag ville eller helt tvärt om? Skulle jag gå därifrån gråtande eller rätt nöjd? (man blir aldrig riktigt nöjd när man klipper sig..) det var helt enkelt många tänkar som forsade genom huvudet. Och tiden gick även rätt fort. tillslut när man vaknade upp ur tankarna satt man där i den hemska stolen. Nu fanns det ingen återvändo. Men när hon sedan visade hur mycket som var tvungen att tas så var det inte så farligt mycket som jag hade trott. utan jag lät henne klippa mig och då fick mamma hålla koll på henne så det inte blev för kort än va hon hade sagt.
Men att klippa sig tog väldigt lång tid enligt mig. Hon gick runt mig flera gånger och klippte på samma ställen jämt. Och några få gånger såg man hur långa hårbitar bara fall av. Lite panik fick man allt.
Men när man sedan var klar ... blev det faktiskt bra! (för en gångs skull)  men visst, det kanske var kortare än vad jag önskade, men å andra siddan växer det ut snart igen. Och nu kändes det även lite tjockare som jag ville att det skulle.

7 poäng av 10.

POSETIVA: Det blev för en gångs skull bra och hon var pålitlig enligt mig, även trevlig
NEGATIVA: Skrämande tillfällen med fällande hår, lång tid och klippte jämt på samma ställe