Deep inside i have this feeling
Erik Lindorm, Minnets slav
Du tog så mycket med dig, när du gick,
mitt ljusa vemod, gnistan i min blick,
mitt klara skratt, mitt fladdrande humör
och allt jag på och stridde för.
Nu åren gå. Jag lever som jag kan.
I ångest mognade jag brått till man,
med dig kan jag dock aldrig komma från
fast jag har tänkt på dig i köld och hån
Jag sölar ner dig i min fantasi,
jag slår ditt minne för att bli fri,
men hur höjer jag dig i skymf och skam,
din renhet genom smutsen strålar fram.
Du skuggar mig, du värker i mitt bröst,
jag går och bär på klangen i din röst.
Vad skall jag göra för att komma loss,
hur slita navelsträngen mellan oss?
Jag tigger ej att du skall bli mig när,
att glömma, glömma endast jag begär.
Jag vet att jag skall aldrig andas fritt
förren jag blir ditt tunga minne kvitt.
Du tog så mycket med dig, när du gick,
mitt ljusa vemod, gnistan i min blick,
mitt klara skratt, mitt fladdrande humör
och allt jag på och stridde för.
Nu åren gå. Jag lever som jag kan.
I ångest mognade jag brått till man,
med dig kan jag dock aldrig komma från
fast jag har tänkt på dig i köld och hån
Jag sölar ner dig i min fantasi,
jag slår ditt minne för att bli fri,
men hur höjer jag dig i skymf och skam,
din renhet genom smutsen strålar fram.
Du skuggar mig, du värker i mitt bröst,
jag går och bär på klangen i din röst.
Vad skall jag göra för att komma loss,
hur slita navelsträngen mellan oss?
Jag tigger ej att du skall bli mig när,
att glömma, glömma endast jag begär.
Jag vet att jag skall aldrig andas fritt
förren jag blir ditt tunga minne kvitt.
Kommentarer
Trackback
